Om tärnan eller marskalken är gifta bör de inte gå uppför altargången tillsammans med någon annan. Det kan du läsa mera om här.

Annons
Många annonserar i lokalpressen eller en större tidning. Det finns olika typer av annonser. Man kan annonsera om lysningen, inför vigseln och efter vigseln. Det sistnämnda är dock vanligast. Vad annonsen kostar och hur stor den är skiftar ganska mycket beroende på vilken tidning det är.

Inför lysningen skriver man, förutom vilka som har tagit ut lysning, om var och när lysningsmottagningen är.

Inför vigseln skriver man vilka som ska gifta sig, var och när de ska gifta sig samt vart man kan skicka till exempel telegram. Detta gör man för att andra ska få en chans att komma till kyrkan även om de inte är bjudna samt en chans för dessa att kunna gratulera.

Efter vigseln brukar många sätta in ett foto och berätta kort om vigseln. Man tar upp brud och brudgummens namn, varifrån de kommer, vad de kommer att heta efter vigseln, var och när de gifte sig, namn på vigselförättare, tärnans namn, marskalkens namn, brudnäbbens namn, organistens namn, solistens namn, vad som sjöng/spelades och så vidare. Fotografens namn skrivs också ut.

Barn
Barn på ett bröllop är ju alltid gulligt, eller? Barn äter oftast inte all mat, har svårt att vara tysta och att sitta stilla länge, blir trötta och framför allt måste någon passa dem. Att vakta sina barn och samtidigt vara en engagerad och trevlig gäst är oftast en omöjlig kombination.
Men å andra sidan är barnen en del av släkten. Många kanske har svårt att skaffa barnvakt, speciellt om hela släkten ska vara med på bröllopet. Barn som ammas är ännu svårare att lämna bort. Observera att det inte på något sätt är etikettsmässigt fel att bara bjuda de vuxna i en familj, eller att ha ett barnfritt bröllop.

Oavsett om ni vill ha barn med på bröllopet eller inte så bör ni vara konsekventa och dra en tydlig gräns. Ska inga barn bjudas, eller rent av alla barn? Ska man endast låta släktens barn eller syskonens barn komma? Bör man sätta en gräns vid en viss ålder och bara bjuda barn över den? Detta är frågor man måste fundera över. Vad som fungerar och blir bäst kan bara ni svara på, utifrån era önskningar och hur er släkt och bekantskapskrets ser ut.

Det mest diskreta sättet att säga "inga barn" är helt enkelt att skriva de exakta namnen på inbjudningskortet, d.v.s. skriv endast ut namnen på de som är bjudna och nämn inte barnens namn alls. Detta är det etikettsmässigt rätta sättet att hantera denna fråga. Men idag är det inte alla som kan läsa inbjudningar på rätt sätt, så om ni inte tar upp frågan bör ni vara beredda på att få frågor från de föräldrar som inte förstår eller inte håller med er.
Vill man göra det mera uppenbart lägger man till en mening i inbjudan, t.ex.

"Tyvärr kan vi inte ta emot några barn oavsett ålder på vårt bröllop - vi hoppas att istället får bjuda alla gulliga barn och deras föräldrar på en mera barnvänlig tillställning senare." eller

"Barn är välkomna till vigseln, men festen vill vi fira med våra vuxna vänner" eller

"Barn är underbara men vi har ändå valt att ha ett barnfritt bröllop. Vi vill bjuda så många som möjligt och prioriterar därför våra vuxna släktingar/vänner. Hoppas ni har förståelse för det."

Vill man att barnen ska vara med kan det vara bra att avlasta föräldrarna genom att hyra in en speciell barnvakt som kan ta hand om barnen. Låt barnen sitta ihop med barnvakten vid ett eget bord, kanske t.o.m. i ett eget rum så att de kan väsnas och inte behöver vara tysta vid talen. Fixa en egen meny till dem med mat som de garanterat tycker om. Kanske kan ni också förbereda någon videofilm och en plats där de minsta barnen kan somna. Placera föräldrar till barn som ammas mitt emot varandra, gärna vid en kant. Då kan de enkelt hålla kontakten med varandra samt gå från bordet om det behövs. Se till att det finns ett lämpligt ställe att placera barnvagnen nära bordet, utan att serveringspersonalen behöver hoppa över den. Se till att det finns ett lugnt och avskilt rum för dem som ammar att dra sig tillbaka till. Ha totalt rökfritt i lokalen.

Blommor
Det behövs mera blommor än man tror vid ett bröllop. Förutom brudbuketten, tärnans bukett, knapphålsblomma (corsage) till brudgummen och marskalken använder man blommor till dekorationer både i kyrkan och i festlokalen.

I kyrkan brukar församlingen hålla med altarblommor och vill man ha något extra får man ordna det själv. Fråga prästen så får du veta exakt hur utsmyckningen ser ut, har man festen på en restaurang frågar man personalen. Ibland tillåter inte kyrkan att man sätter in egna dekorationer. En anledning till detta kan vara att flera par ska vigas efter er, samma dag och att det inte finns tid och möjlighet att ta bort era dekorationer innan det är dags för nästa vigsel. Möjligen kan man göra en gemensam sak med dessa par, gå ihop och beställa blommor som passar alla.

Har man hyrt festlokal får man naturligtvis fixa utsmyckningarna själv. Vill man lägga ner lite extra arbete är en brudbåge eller en brudlasse fint att ha, både i kyrkan och vid honnörsbordet. Gifter man sig under sommarhalvåret kan man ju spara pengar genom att plocka blommor i naturen och hemma.

När man bestämmer vilken typ av brudbukett man ska ha bör man tänka på flera saker:
Vilken färg man ska ha på håret och på klänningen (rött hår och rosa blommor är inte så snyggt), sin figur (en liten brud kan inte ha för stor bukett) och vilka blommor som finns att tillgå för årstiden. Tärnan bör ha en mindre bukett än bruden men ha samma färger i sin bukett som bruden har i sin. Ett alternativ är att tärnan får ett slags blomsterarmband istället för en bukett eftersom hon ändå ska hålla brudbuketten ett slag. Om det är brudgummen som ska köpa buketten så bör han ta med sig kort på bruden i helfigur och ett kort på brudklänningen så att expediten kan ge råd. Enligt gammal tradition ska minst en blomma i brudbuketten vara blå, det sägs ge lycka.

Ska bruden ha blommor i håret så fråga frisören hur hon vill ha blommorna (tejpade eller otejpade stjälkar etc.) eller låt henne kontakta floristen.

Glöm inte att se till att det finns en ordentlig vas till brudbuketten i den lokal där ni ska vara. Om bruden inte tänker kasta buketten (vilket är en amerikansk sed och inte alls hör hemma i Sverige) så fundera över om ni ska torka eller konservera den i sin naturliga storlek. Detta kan vanligtvis samma florist ta hand om som fixade brudbuketten. Andra varianter på att kasta brudbuketten är att kasta tärnans bukett. Om man vill kan man kasta lösa blommor men hålla dem som en bukett. På varje stjälk knyter man ett sidenband. Eftersom det är massa blommor kan alla få fånga en blomma och ingen blir utan.

Vackrast är naturligtvis att matcha alla blommor (dekorationer, tärnbuketten mm) med blommorna i brudbuketten. Tänk på att inte ha för höga blomsterarrangemang så att gästerna kan se varandra. Det kan också vara bra att fundera över om någon är allergisk.

Enklaste sättet att reda ut vem du har till bordet är att använda "bilregeln". Tänk dig att du sitter i en bil och mannen kör. Är du man har du alltså din bordsdam på din högra sida och är du kvinna sitter din bordsherre till vänster!

Bordsplacering
Idag är många skilda och har nya familjer, vilket stör den korrekta bordsplaceringen. Det finns massor av regler för hur man ska placera sina gäster, och många av dem passar säkert inte in på ett modernt bröllop. Grundregeln för en lyckad bordsplacering är att alla ska ha en trevlig middag och kunna prata med dem som sitter bredvid. Om du lyckas åstakomma detta spelar det mindre roll om du inte placerar äldre släktingar närmare brudparet än den yngre trevliga kusinen.

Några grundläggande regler om bordsplacering kan vara bra att ha i minnet:
* Man särar inte på förlovade par, de bör ha varandra till bordet. Regeln kommer från den tiden då förlovningarna oftast var relativt korta och utmynnade i giftemål. Par som varit förlovade i flera år och bott tillsammans länge kan idag lika gärna räknas som gifta (när det kommer till bordsplacering). Par som är gifta/sambo antas få ut mera av kvällen om man placerar dem med någon annan. Om de bara var ute efter att prata med varandra skulle de inte ha gått ut på fest alls. Man särar alltså på "gifta par" för att ge dem en chans att prata med nya människor.

* Att man kommer till festen med någon t.ex. en make/fru/sambo, ger inte någon automatisk rättighet att få en bättre placering eller få vara ensam om en bordsherre/bordsdam om antalet vid bordet är ojämnt.

* Barn kan vara svåra att placera. Enklast är att ha ett barnbord, men var noga med att inte placera någon där som hellre skulle suttit hos de vuxna. Placera barn och ungdomar med andra i samma ålder eller med deras föräldrar. Det kan vara ganska tråkigt för en 40-åring att ha en 13-åring till bordet under en tre timmar lång middag. Småbarnsföräldrar placerar man bäst nära kanten så att de enkelt kan ta sig ut om de behöver se efter barnen.

* Toastmaster bör placeras så att alla kan se honom/henne, samtidigt som han/hon kan hålla kontakt med kökspersonal och värdpar. Allt för att underlätta dennes uppgift.

* Man placerar så långt det är möjligt varannan kvinna, varannan man. Vilken sexuell läggning personen har spelar ingen roll, en homosexuell man ska inte ha en man till bordet och vice versa.

*Brudparet och deras föräldrar sitter oftast tillsammans vid det så kallade honnörsbordet. Om prästen är närvarande sitter också han här.

* Enligt traditionen har brudens föräldrar betalat bröllopet och är därför värdpar och ska alltså ha de finaste sittplatserna, med undantag av hedersgästerna (brudparet). Därför sitter brudens förädrar närmast brudparet på båda sidor. Bredvid dem sitter brudgummens föräldrar. Därefter fyller man på med i första hand prästen om hon är närvarande. Därefter säger traditionen att man ska fylla på med släkt från båda sidor, ju äldre destu närmare brudparet ska man få sitta. Många väljer dock att placera tärnor och marskalkar eller syskon här. Traditionellt placeras syskon och brudföljet på någon av tungorna, men nära honnörsbordet. Har man en E-form kan de gärna få platserna mitt framför brudparet. Det är en "fin plats" och brudparet får samtidigt några unga att prata med.

* Man blandar släkterna så mycket som möjligt för att alla ska få lära känna varandra.

* Sätt inte alla "roliga" eller "pratiga" på ett ställe.

* Är föräldrarna skilda och har nya partners som är med på bröllopet placeras dessa längre bort, ej på honnörsbordet enligt etiketten. Här gäller blodsband och föräldrarna är där i egenskap av föräldrar till brud/brudgum. Om en förälder är avliden/icke närvarande kan man naturligtvis placera en annan nära släkting eller "bonusförälder" på dennes plats. Om man inte har en traditionell bordsplacering kan man naturligtvis frångå dessa regler om man känner att det skulle fungera bättre på något annat sätt.

Den traditionella bordplaceringen:
Bordsplaceringen vid en bröllopsmiddag ser oftast ut som bilden här nedanför, ett honnörsbord (det med siffror bakom stolarna) och två eller flera tungor (så kallas de bord som skjuter ut från honnörsbordet). Bilden nedan visar borden placerade i E-form. Tar man bort den mellersta tungan får man en form som ett U eller en hästsko. U-formen har fördelen att alla ingen sitter framför brudparet. Tar man bort de yttre tungorna, men behåller den i mitten blir bordet T-format. Om man inte alls vill ha långbord kan man placera alla vid lösa, fyrkantiga/runda bord istället. I mitten på honnörsbordet sitter brudparet. Under bilden finns en beskrivning av en traditionell bordsplacering.

Alt. 1
1 - Brudgummens äldsta kvinnliga släkting (mormor/farmor)
2 - Brudens äldsta manliga släkting (farfar/morfar)
3 - Brudgummens mor
4 - Brudens far
5 - Bruden
6 - Brudgummen
7 - Brudens mor
8 - Brudgummens far
9 - Brudens äldsta kvinnliga släkting (mormor/farmor)
10 - Brudgummens äldsta manliga släkting (farfar/morfar)

Alt. 2
1 - Brudgummens äldsta kvinnliga släkting (mormor/farmor)
2 - Prästen (manlig)
3 - Brudgummens mor
4 - Brudens far
5 - Bruden
6 - Brudgummen
7 - Brudens mor
8 - Brudgummens far
9 - Brudens äldsta kvinnliga släkting (mormor/farmor) (här placeras en kvinnlig präst)
10 - Brudgummens äldsta manliga släkting (farfar/morfar)

Alternativa sätt att bordsplacera på:
För den som av någon anledning inte vill ha en traditionell bordsplacering ger vi här ett antal andra sätt att göra bordsplaceringen på. Vissa passar bäst vid småbord, men många kan man använda oavsett hur borden är placerade.
De flesta tipsen bygger på att man ger bordet olika teman och därefter skriver lappar med ledtrådar som anknyter till de olika teman/borden. Därefter kan man välja mellan att skriva motsvarande ledtråd på placeringskort vid bordet eller låta gästerna själva bestämma hur de ska sitta runt bordet. Antingen så lägger man alla lappar i en kruka, eller så delar man lapparna mellan en kruka för männen och en för kvinnorna.

• Film! Ge de olika borden namn efter filmer. Skriv sedan lappar (1 lapp för varje stol vid bordet) som något som anknyter till filmen. T.ex. Filmen "Pretty Woman" kan ge lappar med "Richard Gere", "Julia Roberts", "Roy Orbinson", "Exklusiv shoppingtur", "Höjdskräck i toppsviten", "It must have been love" osv.
  Filmen "Shrek" kan ge ledtrådarna; "Träsktroll", "Prinsessa", "Mästerkatten i stövlar", "Åsna", "Pepparkaksgubbe", "Den goda fén".
  Se bara till att inte samma skådespelare finns med i flera av filmerna!
  
• Andra teman! På liknande sätt kan man göra med länder i olika världsdelar (världsdelen blir bordet och stolarna får namn efter länder i denna världsdel), länder som sevärdheter (borden får olika landsnamn och stolarna representeras av olika sevärdheter i landet) m.m. Det finns otaliga varianter på denna bordsplaceringsteknik.
  
• Kortlek! Dela upp en kortlek på två högar, t.ex. alla röda kort för herrarna och alla svarta kort för damerna. KLipp sedan korten mitt i tu. Den ena halvan lägger du i en kruka där gästen får dra en bit. Den andra halvan av kortet ligger på bordet och gästen får själv leta fram sin bit och få reda på var han/hon ska sitta.
  Om det är fler än 52 gäster (brudparet behöver ju inte bordsplaceras) så skaffa en kortlek till, men tänk på att baksidorna inte får vara likadana!
  
• Musik! Skriv olika artistnamn på placeringskort, det räcker med herranas placeringskort (bordsdamen sitter ju alltid till höger om sin bordskavaljer). Välj sedan en välkänd sång av denna artist. Skriv delar/hela versen på en lapp, skriv delar/hela refrängen på en annan lapp. Herrana får dra verser och damerna får dra refränger. det gäller att hitta den som har samma låt och sedan komma på vad artisten som sjöng den heter, så att man vet var man ska sitta!
  För enkelhetens skull, undvik covers. Välj gärna artister/låtar som brudparet gillar.
  
• Djur! Går till på samma sätt som musik-alternativet. En kruka för damerna, en för herrarna. Skriv t.ex. "Ko" på 2 lappar, lägg 1 lapp i varje kruka. Köp en liten leksaks-ko och sätt ut på bordet för att markera var paret ska sitta. Gästerna får dra var sin lapp och sedan genom ljud leta sig fram till den andra av samma djurart. Se till att bara välja djur som har ett typiskt läte. Det är inte så enkelt att föreställa en utter eller en räka...
  
• Blommor! Sätt olika blommor på olika bord. Låt dem sedan få veta vid vilken blomma de ska sitta (genom att tala om det för dem, låta dem dra lappar eller genom att dela ut samma blommor på måfå).
  
• Pussel! Köp små barnpussel med lika många bitar som det finns stolar vid bordet. Dela alla pussel och låt gästerna dra varsin bit. När de hittar vilka andra de ska sitta med får de själva välja ut ett bord och sätta sig.
  

1 år
2 år
3 år
4 år
5 år
6 år
7 år
8 år
9 år
10 år

11 år
12 år
13 år
14 år
15 år
16 år
17 år
18 år
19 år
20 år

21 år
22 år
23 år
24 år
25 år
26 år
27 år
28 år
29 år
30 år

31 år
32 år
33 år
34 år
35 år
36 år
37 år
38 år
39 år
40 år

41 år
42 år
43 år
44 år
45 år
46 år
47 år
48 år
49 år
50 år

51 år
52 år
53 år
54 år
55 år
56 år
57 år
58 år
59 år
60 år

61 år
62 år
63 år
64 år
65 år
66 år
67 år
68 år
69 år
70 år

Bomullsbröllop
Pappersbröllop
Läderbröllop
Fruktbröllop/blomsterbröllop
Träbröllop
Sockerbröllop
Yllebröllop
Gummibröllop
Linnebröllop
Tennbröllop /porslinsbröllop

Stålbröllop
Sidenbröllop
Spetsbröllop
Elfenbensbröllop
Kristallbröllop
Fjäderbröllop
Silkesbröllop
Satinbröllop
Gallonbröllop
Bronsbröllop

Nylonbröllop
Jutebröllop
Hampabröllop
Sammetsbröllop
Silverbröllop
Korkbröllop
Balsabröllop
Massonitbröllop
Plywoodbröllop
Pärlbröllop

Mahognybröllop
Granitbröllop
Gnejsbröllop
Skifferbröllop
Korallbröllop
Marmorbröllop
Tegelbröllop
Cementbröllop
Grafitbröllop
Rubinbröllop

Keramikbröllop
Mässingsbröllop
Plåtbröllop
Nickelbröllop
Safirbröllop
Blybröllop
Kvicksilverbröllop
Zinkbröllop
Aluminiumbröllop
Guldbröllop

Krombröllop
Bronsbröllop
Kopparbröllop
Platinabröllop
Smaragdbröllop
Volframbröllop
Manganbröllop
Bärnstensbröllop
Akvamarinbröllop
Diamantbröllop

Glasbröllop
Topasbröllop
Jadebröllop
Emaljbröllop
Krondiamantbröllop
Uranbröllop
Opalbröllop
Granatbröllop
Briljantbröllop
Järnbröllop

Efternamn
I samband med hindersprövningen skickar skatteverket ut en blankett till de som ska gifta sig där de får anmäla sin eventuella namnändring. Görs ingen ändring fortsätter båda personerna att heta de namn de hade innan vigseln, kvinnan får INTE automatiskt mannens efternamn.
Du kan läsa mera om namnbyte här.

Blanketten måste undertecknas av er båda senast i samband med vigseln. Det kostar ingenting att ändra namn. Glöm inte att ändra namn på alla former av prenumerationer, tidningar mm. Statliga myndigheter får informationen om namnbytet automatiskt (t.ex körkortet ingår här) men pass och id måste du ändra själv. Det kan vara bäst att kontrollera detta om man ska iväg på bröllopsresa! Tänk på att du måste ha biljetter och alla bokningar i det namn som står i ditt pass, även om du egentligen bytt namn från och med vigseln.

De flesta frisörer lägger ner mera tid och energi på en brudfrisyr än på en fest/balfrisyr eftersom den förra ska hålla för mer och under längre tid. Detta syns ofta på priset. Vill man spara pengar men vågar chansa på hållbarheten bör man låta bli att säga att man ska gifta sig!

Förlovning
Förr innebar förlovningen alltid att man gav ett löfte om att gifta sig. Mannen, och ibland kvinnan, friade och om svaret blev JA var paret förlovade. Att fria med ringarna klara var inte lika vanligt i Sverige. Då som nu kan man förlova sig precis lika bra utan ringar, det är löftet om giftemål som är förlovningen! Tiden mellan förlovningen och bröllopet skulle vara en prövotid för paret innan de tog det slutgiltiga steget och nu skulle man se till att lära känna varandra ordentligt. Förlovade par är de enda som får varandra till bordet i en klassisk bordsplacering. Gifta par får andra till bordet, undantaget bröllopsdagen (samt andra middagar då man firar parets bröllopsdag).
Valmöjligheterna är nog större idag, framför allt därför att förlovning inte har någon juridisk innebörd längre. Förr kunde den som bröt en förlovning få betala skadestånd. Idag är förlovning enbart en traditionell/emotionell ceremoni mellan två personer och kan alltså utformas hur man vill. Det inte tvunget att gifta sig inom ett år heller, eller att ens bestämma ett år då man ska gifta sig. Vissa förlovar sig bara som en kärlekshandling, för att visa för världen att de älskar varandra men utan några juridiska följder. Det är lika vanligt att man gemensamt bestämmer sig för att förlova sig som att någon friar till den andre. Oavsett vad man anser att en förlovning betyder och hur man gör så bör man nog tala igenom vad man har för inställning. Det kan ju bli tråkigt om den ena parten vill gifta sig inom ett år och den andra tycker att förlovning inte behöver ha med bröllop att göra och inte alls vill gifta sig.

Den typiska förlovningen? Ringar till både mannen och kvinnan anser de flesta hör till en förlovning (läs mer om förlovnings- och vigselringar här). De flesta brukar anse att det är själva ringväxlandet som är förlovningen (men som sagt, det är löftet/svaret som är förlovningen!!) och väljer därför att göra detta på någon speciell plats, kanske på en resa, en fin restaurang eller där de träffades första gången.
I ringarna skriver man in datumet och partnerns namn. Man behöver inte ha en uppsättning ringar klara när man friar. Det går utmärkt att fria (eller fråga om man vill förlova sig) när man känner för det, kanske med en blomsterbukett. Om svaret blir JA går man tillsammans till en guldsmed där man beställer ringar och gravering, och datumet i ringen blir då datumet frågan ställdes! Förlovningen sitter inte i ringarna. Det vore ohållbart om man upphörde att vara förlovad om man tar av sig ringen när man ska duscha..
Vill man ändå överraska med ringar klara är det en god idé att ta med sig en ring som partnern brukar använda på ringfingret till guldsmeden så att de kan mäta den. Det finns de som lånat mätinstrument från butiken också och genomfört avancerade "Operation fingermätning" när partnern sover, men denna lösning är högst överskattad..

Men ska man inte ha ringarna färdiga när man ställer frågan?
I amerikanska filmer så går en förlovning till så att mannen går ner på ett knä (gå aldrig någonsin ner på båda knäna! Du ber om kvinnans hand, inte för ditt liv!) och överraskar kvinnan med att ställa frågan:
- Vill du gifta dig med mig?
Samtidigt drar han fram 1 ring med en stor diamant i och trär på kvinnans finger, förutsatt att hon svarar JA. Sen är paret förlovade! I USA brukar man säga att ringen ska kosta X antal av mannens månadslöner. Mannen får alltså ingen ring vid förlovningen. Paret växlar sedan ringar vid vigseln.

I Sverige har en förlovning traditionellt gått till som så att mannen friar genom att ställa frågan:
- Vill du gifta dig med mig?
Antingen har man då i förväg köpt en slät guldring till kvinnan, eller så ställer man frågan utan några ringar alls. Svarar kvinnan JA går sedan de nyförlovade paret till en guldsmed och köper varsin slät guldring till varandra, alternativt (om mannen hade en ring med sig när han friade) köper kvinnan mannens ring. I Sverige växlar alltså paret ringar vid förlovningen, och det är sed att det betalar varandras ringar, som en gåva till den andre. Den fåniga regeln om hur mycket ringen ska kosta finns inte i Sverige, och det är traditionellt släta (eller lite mönstrade) guldringar som växlas, och ingen stor diamantring.

Idag har den som friar valfriheten att fria antingen
1. Utan ringar
2. Med en ring, till sin älskade (varefter man köper den andra ringen ihop)
3. Med två ringar, som han/hon köpt själv.

Det är heller inte nödvändigt att ringen är en slät (eller mönstrad) guldring, det går lika bra med vilken annan ring som helst. det är inte ens nödvändigt att paret har likadana ringar (ibland vill mannen ha en liknande, men lite bredare ring, eftersom han ofta har lite större händer). För den blivande brud eller brudgum som gärna vill ha en ring med en stor sten i, går det alltså utmärkt.

Ofta sätter man in en annons i någon tidning för att andra ska få veta att man förlovat sig. Priset på annonsen varierar från tidning till tidning. Innehållet i annonsen brukar vara bådas namn (ordningsföljden varierar), datumet då man förlovar sig (ibland skriver man bara "Idag förlovar vi oss" om man sett till att annonsen kommer in på rätt dag) samt en plats. Platsen är antingen orten där man bor, eller där man förlovade sig. Naturligtvis kan man bygga ut med någon bild, vers eller dikt efter eget tycke.
Man bör nog tala om för sina närmaste personligen att man förlovat sig/ska förlova sig, många blir ledsna av att få läsa det i tidningen eller höra det av någon annan.

Ska jag fråga hennes pappa först?
Det finns säkert kvinnor som tycker att det är en gullig gest om mannen anhåller om kvinnans hand hos hennes pappa, antingen innan eller efter frieriet. det är dock väldigt ovanligt att göra så idag i Sverige, och mitt starkaste tips är att låta bli denna dumhet. Vuxna kvinnor är fullt kapabla att besluta över en eventuell förlovning själva.
Om den blivande bruden mot all förmodan skulle uppskatta en sådan gest, så lär hon nog tipsa sin blivande om det. Om hon inte klart uttryckt en önskan om ett sådant beteende, och mannen frågar hennes pappa om tillåtelse, så reagerar hon i bästa fall med att skratta åt hans dumhet. I värsta fall blir hon vansinnigt arg och tar väldigt illa vid sig för att du förflyttat henne till 1800-talet. Chansa inte.

Presenter på förlovningen? Paret betalar varandras ringar (om man överraskar med ringar får man ju vara beredd på att betala dem själv) och några gåvor utöver detta brukar det inte bli. Ibland vill paret eller deras familj anordna en fest för att fira deras förlovning och då är det brukligt att gästerna ger någon mindre gåva till paret, vid festen. Om inte förlovningen firas med en fest krävs inga presenter från någon alls, men det är naturligtvis helt okej att ge en gåva om man känner att man vill.

Personer som varit gifta förut hoppar ofta över förlovningen om de gifter om sig, men förlovning är inget tvång även om man gifter sig för första gången.

Gästlista
Antalet gäster bestäms av er budget och hur intimt ni vill ha ert bröllop. En del väljer att prioritera släkt och andra vill hellre ha med många vänner. Ett alternativ är att bjuda några få till middagen och många till festen efteråt (s.k. eftersläpp) om man har middag och dans. Gör man så måste man vara noga med att bjuda max 40% av gästerna till middagen och den störta delen till festen annars kommer de senare gästerna nog att känna sig som ett B-lag.

Vilka måste man bjuda då? En bra regel är att blicka framåt, inte hänga upp sig på vems bröllop man gick på för fem år sedan. Bjud dem ni tycker om och känner att ni vill umgås med i framtiden!

Enligt etiketten ska alla respektive vars existens man känner till bjudas med, oavsett hur länge de varit tillsammans. Har man inte träffat vännens/släktingens nya partner får man se till att göra det innan bröllopet. Antingen bjuder man allas respektive fru/sambo/flickvän eller så ska ingen bjudas.

Att utöka gästlistan efter att andra tackat nej kan vara vanskligt, men inte alls etikettmässigt fel. De flesta har faktiskt en budget att följa och ingen lokal kan ta in obegränsat med människor. Det är helt naturligt att brudpar tvingas begränsa sin gästlista, också mer än vad de skulle önska. Men var ärlig och låtsas inte som att inbjudan kom bort i posten eller dylikt, gästen ska känna sig hedrad att bli bjuden oavsett när ni bjuder dem! Man ringer upp dessa gäster och säger som det är. Magdalena Ribbing på DN:s etikettsida har ett utmärkt formulering här och därför väljer jag att citera henne:

"Du står väldigt högt på vår lista över de gäster vi verkligen ville ha med på vårt bröllop, men vi hade då för många nära släktingar som vi måste bjuda. Nu har vi tursamt nog fått plats för ett par gäster ytterligare och är därför jätteglada om du kan komma - som vi så gärna vill att du ska göra." "Ja tack", säger då förhoppningsvis gästen, och då säger du att "underbart, då skickar jag genast ett bjudningskort, men du behöver inte skriva ett svar, vi vet ju att du kommer".

Hindersprövning
Hindersprövning är något som alla som vill gifta sig -borgerligt, kyrkligt eller ingå partnerskap- måste genomgå. Hindersprövningen innebär att en myndighet ska pröva om det finns några hinder för ert giftemål, innan ni får gifta er.

Den juridiska biten ligger idag hos Skatteverket. Hinderprövningen gäller bara i 4 månader, så ni bör ansöka cirka 3 månader innan ert bröllop. Ansöker gör man på sitt lokala skattekontor. De regler som gäller för detta finns i Äktenskapsbalken (1987:230).

Mera information om hindersprövning och vad som krävs för att få gifta sig finns här.

Inbjudan
Gäster bjuds vanligen in till bröllop med ett inbjudningskort. Dessa skickas ut till gästerna cirka 1-3 månader innan bröllopsdagen och innehåller all nödvändig information samt instruktioner för hur och när gästerna ska svara.
En fullständig beskrivning av bröllopsinbjudningar hittar du här.

Kyrk-etikett
Som gäst på ett kyrkligt bröllop är det en del saker man bör tänka på. Som kyrklig vigsel räknas alla vigslar som förättas av en präst, oavsett om den äger rum i en kyrka eller utomhus. Det spelar heller ingen roll om man delar kyrkans tro eller inte, reglerna ska ändå följas av alla, av respekt för kyrkorummet, ceremonin och för dem som faktiskt delar tron. Många av dessa regler är mest sunt förnuft, vanlig etikett, som inte har med själva religionen att göra.

Den klädsel som står i inbjudan ska du naturligtvis följa. Djupa urringningar bör undvikas, både av brud, tärna och övriga gäster. Komplettera då din klädsel med en liten jacka eller sjal medan du är i kyrkan.

Som gäst bör man vara på plats i kyrkan 10-15 minuter innan vigseln börjar. Brudparet kommer att anlända cirka 5 minuter innan utsatt klockslag och då bör alla sitta i bänkarna, det är inte så snyggt att springa förbi bruden i vapenhuset. Tiden som står i inbjudningskortet är alltså hur dags vigseln börjar och för en gångs skull ska du komma för tidigt! Skulle du komma för sent så tänk på att störa så lite som möjligt. Sätt dig så långt bak som möjligt, vänta till en psalm med att gå in så att din entré hörs så lite som möjligt.

Brudens familj och vänner sätter sig på den vänstra sidan, sett från ingången. Brudgummens familj och vänner sitter på den högra. är man lika goda vänner med båda så väljer man den sida där det sitter färre. Bänkarna längst fram är till för den närmaste familjen. Ibland finns det kyrkomarskalkar som kan visa dig till rätt plats, annars får du placera dig bäst du kan. den närmaste familjen brukar vänta till sista med att gå in och sätta sig, så tro inte att ni kan flytta fram dit bara för att de bänkarna är tomma.

Stäng av mobiltelefonen, personsökare och annat som kan låta. Barnvagnar placeras i en sidogång eller längst bak i kyrkan, håll mittgången fri från saker. Har ni barn med er som ni kan behöva gå ut med så sätt er så långt bak som möjligt, så att det går fort att ta sig ut.

När ingångsmusiken börjar spela reser sig alla upp. Gästerna ska sedan stå kvar medan brudparet går in, man sätter sig inte förrän musiken tystnar. Även under Frågorna, Bön över ringen, Löftena och ringväxlingen, Tillkännagivandet och Utgångemusiken ska gästerna stå upp. Dessa är markerade med en * i vigselprogram och vigselrodningen, och prästen brukar teckna åt församlingen att resa sig. Alla ska stå upp, såvida man inte har fysiska problem med det. Du kan läsa om dessa delar av vigselakten här.

Psalmerna och bönerna bör man delta i. Om man inte delar tron kan man naturligtvis låta bli att delta i detta, men gör ingen stor affär av det. Även brudparet ska delta i psalmer och bön, behöver man en psalmbok kan man lägga en på altarringen och ta till den vid behov. Om man är orolig för sin sångröst så kan man nynna, läsa texten eller bara göra så gott man kan.

Fotograferingsregler kan variera från kyrka till kyrka. Om det inte står något i vigselprogrammet eller prästen säger något så är det okej att fotografera. Men du ska tänka på att inte störa, lämna inte din plats och spring runt i kyrkan för att få bättre vinkel. de flesta brudpar och präster föredrar att man inte fotograferar under de känsligaste delarna av ceremonin (de delar då man står upp).

Rusa inte ut ur kyrkan! Låt bruparet lämna kyrkorummet i lugn och ro innan ni börjar röra på er. När bruparet har gått är det den närmaste familjen som ska få gå ut först. Man tömmer alltså bänkraderna i ordningen:bänkarna längst fram går först, bänkarna längst bak går sist.

Utanför kyrkan får man fotografera, kasta ris på bruparet och gratulera. Man brukar ställa sig på led så att alla får en chans att gå fram och säga grattis, naturligtvis låter man den närmaste familjen gå först!

Mat
En bröllopsmottagnig innefattar nästan alltid någon form av mat till gästerna, men det är inte tvunget att bjuda på mat. Tänker man sig en kort mottagning, till exempel efter ett förmiddagsbröllop, kan man absolut bjuda på kaffe med dopp. Doppet kan vara antingen kakor eller olika sorters chokladbitar och till detta kan man lägga en bröllopstårta om man vill. Andra varianter är champagne och jordbubbar eller vin och coctailtilltugg/små smörgåsar.

Har man en mottagning på kvällen, under tid då folk vanligen brukar äta kvällsmat bör man bjuda på mat, likaså om mottagningen tar lång tid eller innefattar dans.

Den första frågan man ska ställa sig är:
Buffé eller sittande middag?

Fördelarna med buffé är att gästerna får komma upp och röra på sig, alla kan välja vad de vill ha, det blir inte så stelt och det behövs inte lika mycket serveringspersonal. Nackdelarna med buffé är att det kan bli ganska bullrigt i lokalen, svårt att få gästerna att sitta samtidigt så att man kan hålla tal och att det går åt mera mat om gästerna får gå fritt och hämta. Fördelarna med en sittande middag är att det är lättare att beräkna vad som går åt, det går smidigare när det bara är serveringspersonalen som går omkring samt lättare att hålla tal. Nackdelen är att det krävs kunnigare serveringspersonal för att bära tallrikar/bjuda från fat och att serva gästerna vid bordet. Tänker ni använda er av outbildad personal bör ni inte ha sittande middag.

Nästa fråga handlar om antal rätter ni tänker bjuda på. De varianter som finns är:
* Fem rätter (innehåller oftast en sopprätt samt ost efter huvudrätten). Mycket ovanligt.
* Tre rätter (förrätt- huvudrätt - efterrätt) med eller utan tårta senare under kvällen.
* Tre rätter (förrätt - huvudrätt - tårta och kaffe) Här tar man tårtan istället för efterrätten.
* Två rätter (buffé/huvudrätt - efterrätt/tårta)

Många vill gärna ha kaffe på maten och serverar få kaffe två gånger, en gång till efterrätten och en gång senare till tårtan.

Övrig mat:
* Om väntan på brudparet blir lång, till exempel om de ska fotograferas efter vigseln, kan man bjuda på smörgåsar eller andra coctailtilltugg som gästerna kan stoppa i sig på stående fot, tillsammans med ett glas vin.

* Vickning, som också kallas nattamat på vissa ställen kan man plocka fram framåt småtimmarna, några timmar efter middagens slut. Vickning kan antingen bestå av någon typ av smörgås eller en "låda". Den klassiska vickningen är Janssons Frestelse, men nu för tiden är korv och bröd, tunnbrödsklämma eller annat småvarmt också vanligt. Vickningen kommer av att många förr hade långt hem och därför behövde få i sig något ätbart innan de gav sig av. Har man serverat en trerätters middag och sedan tårta blir det nästintill omöjligt för gästerna att äta ännu en gång. Vickning passar bäst då man tidigare bjudit på buffé eller färre rätter.

O.s.a.
O.s.a. betyder Om Svar Anhålles och skrivs ut tillsammans med ett datum i inbjudan. I dagligt tal betyder detta att "Vi vill att du svarar senast detta datum om du kommer eller inte". Du kan alltså inte låta bli att svara, oavsett om du kommer eller inte! Även om du är nära släkt och tycker att det är självklart att du kommer att vara där kan du låta bli att svara, du ska heller inte låta någon annan sköta svarandet åt dig.

Det riktigaste är att svara inom 1 vecka, oavsett vilket datum som står. Om du inte vet säkert, du kanske väntar på en operationstid/på att få besked om sin semester eller något annat, så ring ändå inom 1 vecka (allra senast det datum som står utskrivet) och säg som det är:
"Jag vill hemskt gärna komma, men har inte fått reda på hur det blir med min semester ännu. Jag ska göra mitt bästa för att ta reda på det innan svarstiden går ut, men annars är jag rädd att du får räkna mig som ett nej."

Troligen kommer då inbjudaren att fråga när du tror att du vet och säga att du kan återkomma då, om det inte är för nära inpå festen. Om du inte har ett definitivt svar att ge så är det alltså ännu viktigare att du hör av dig så fort som möjligt! Annars vet inte inbjudaren om du fått inbjudan alls, om ju längre du väntar destu svårare blir det för inbjudaren!

Du svarar på det sätt som står i inbjudan. Står det ett telefonnummer så går det bra att ringa. Står det bara en adress så ska du svara skriftligen. Svaret ska innehålla om ni tackar ja eller nej, att ni är glada över inbjudan och hur många och vilka ni är som kommer (om ni nu tackar ja). Om ni tackar nej måste det ju ändå framgå vilka ni är.

Man behöver absolut inte ange ett skäl eller förklara varför man tackar nej. Det har inte inbjudaren med att göra. Om ena halvan av ettpar inte har möjlighet att gå, är det givetvis helt okej att den andra går utan sin partner. Det är inte så att man inte är välkommen om man inte kommer båda två!

I engelska inbjudningar skriver man r.s.v.p. när man menar O.s.a.

Överst på sidan

Planera
Planera kan man knappast göra för mycket, men för er egen skull bör ni ta med i planeringen att saker kan gå fel. Många som planerar allt in i minsta detalj riskerar att bli mycket besvikna eftersom man inte kan bestämma vad man får i bröllopspresent eller vad som sägs i talen. Om man verkligen vill kan man planera ett bröllop på några veckor, men de flesta börjar ungefär 1-1½år innan. Mycket handlar om att läsa på, ringa runt, jämföra priser och framför allt ta beslut. Vill man ha hjälp med planeringen finns det bröllopskonsulter på många platser i Sverige.

Hur ska man planera då? Först bör brudparet planera tillsammans så långt det går, prata igenom ordentligt hur ni vill ha det, vad som är viktigt för er osv. Saker ni bör börja att diskutera är:

1. Borgerlig eller kyrklig vigsel?
2. Hur mycket får det kosta? Vem betalar?
3. Vilka ska vara med? Vill vi ha en liten eller stor vigsel/fest?
4. Vilken tid ska vigseln vara? (Förmiddag/eftermiddag/midnatt)
5. Datum och plats?
6. Vilka saker vill vi prioritera? (Vad vill ni lägga pengarna på? Vad kan ni utesluta?)
7. Vilken typ av fest? (Kaffe/picnic/buffé/middag)
8. Ska vi ha någon underhållning? (DJ/trubadur/orkester/egen musik/inget alls)
9. Utse nyckelpersoner! (Tärna, marskalk, toastmaster, värdpar osv.)
10. Vilken sorts klädsel ska vi och gästerna ha?
11. Utforma vigseln! (Vilka löften? Vilka psalmer? Övrig musik?)

När ni väl är överens om hur ni vill ha det så är det bra att göra upp en tidsplan för när saker och ting ska vara klara, vem som ska göra vad och nödlösningar. Gör listor, skriv upp alla goda idéer och försäkra dig om att alla vet vad de ska göra. Samla alla papper i en pärm annars kommer ni att tappa bort hälften.

Tänk på att ju tidigare man börjar att planera desto billigare kan man komma undan. Den som har en obegränsad budget kan klara sig på mycket kort tid.

Överst på sidan

Presenter
En bröllopspresent skall vara till brudparet ihop, något de båda kan använda eller njuta av. Den traditionella bröllopsgåvan är något till hemmet/trädgården, eftersom paret förr flyttade ihop först när de gift sig. Idag har de flesta eget hem sedan många år och därmed kan man gärna variera sig med att ge bort en upplevelse (konsertbiljetter, ballongflygning, bidrag till en resa) eller lite lyxigare saker.

Det är inget fel i att gå ihop flera stycken om en lite dyrare present eller att ge presentkort eller pengar. Det finns inget samband med hur stor festen är/ vad maten kostat och vad ni bör kosta på gåvan, alla ger en gåva i den prisklass man vill och kan. Knivar/saxar bör undvikas, gammalt skrock säger att sådana gåvor kan skära sönder lyckan för brudparet.

Ibland har brudparet lämnat en "önskelista" i något varuhus/affär eller hos en nära släkting/den som tar emot svaren på inbjudningarna. Detta är en service för gästerna, men det råder inget tvång att köpa från en önskelista bara för att det finns en sådan. Har du en egen idé om vad du vill ge brudparet så ska du inte känna dig tvingad att handla något från listan.

Vill man vara på den säkra sidan lägger man med kvittot i ett slutet kuvert, i paketet. Då kan brudparet öppna kuvertet om de vill byta och annars slänger de bara kuvertet utan att titta på kvittot. Skriv gärna ett kort och fäst på din gåva, det är lätt att korten ramlar bort och att ingen vet vilken gåva som kom från vem.

Idag kan presentöppningen ska på så många olika sätt, en del väljer att inte öppna gåvorna alls på festen, vilket kan kännas trist för gästerna. En idé är att då slå in sin gåva så vackert man kan i cellofan och vackra band så att det fortfarande är inslaget, men brudparet kan se sin gåva utan att behöva öppna "paketet".

Ibland när kassan inte är så stabil önskar sig brudparen bidrag till bröllopsresan eller bröllopsfesten. Vill man ha bidrag till festen nämner man detta lite fint på inbjudan. Man kan också rent av önska sig kuvertpriset, detta kallas för en subskriberad fest. Då ska detta skrivas ut i inbjudan ihop med kuvertpriset samt vad gästen "får för pengarna" (meny och dricka). Vill man inte lämna ut något postgiro på inbjudan kan man ju lämna detta till någon annan ansvarig, precis som önskelistan. Vill ni ha en resa så bestäm vilken resebyrå/bolag som ni vill åka med och tala om det. Var noga med att poängtera att ni vill ha detta istället för andra presenter och se till att ni använder pengarna till det ändamål som det var avsett.

Alla som bjuds till bröllopsmottagningen ska enligt etiketten ge en bröllopsgåva, oavsett om de tackar ja till inbjudan eller ej.

Respektive
Ofta uppkommer frågan om man måste bjuda människors respektive partner. Kanske har man aldrig träffat personen ifråga, kanske tycker man illa om personen och vill inte lägga en av sina inbjudningar på denne.

Det korta svaret på denna fråga är : JA du måste bjuda människors respektive, om de är att betrakta som ett "etablerat par".

Vad är då ett etablerat par?
Som etablerat par räknas alltid gifta, sambos och förlovade!
Men därutöver bör man också räkna par som varit tillsammans en längre tid och gått på andra tillställningar tillsammans som ett etablerat par. Mer eller mindre, känner du till att din vän är tillsammans med någon så är det en respektive som du bör bjuda.

När får man utesluta respektive?
Om du trodde att din vän var singel när du skickade ut inbjudan så är det okej att inte därefter utöka inbjudan till personens respektive, såvida vännen inte är gift, sambo eller förlovad. Då bör man rätta till sitt misstag, så etablerade par kan man inte dela på!

Om din vän var singel när ni skickade ut inbjudan, men hinner skaffa sig en partner innan själva bröllopet, så kan ni låta bli att inbjuda den nya partnern (men givetvis kan man bjuda även så nya bekatskaper om man vill och har möjlighet). Att din vän skulle hinna förlova sig/gifta sig/flytta ihop med någon på den korta tid mellan datumet då ni skickade inbjudan, och datumet då festen är, borde vara väldigt sällsynt.

Dessa regler kan man säga är en sammanfattning av god etikett. Därutöver skulle jag vilja lägga till ytterligare några undantag.

* Är bruden eller brudgummens föräldrar genomgått en uppslitande skilsmässa, och skaffat sig nya partners efter detta, är det okej att denna dag utesluta de nya partnerna, om man tror att detta krävs för att festen ska fungera. I möjligaste mån bör man givetvis försöka att hantera sådana situationer ändå, kanske placera dem långt ifrån varandra etc. Men det är inte meningen att brudparet, eller brudparets föräldrar denna dag ska vara känslomässigt uppslukade av en tidigare skilsmässa, eller behöva oroa sig för att någon ska förstöra festen. Brudparets föräldrar är där just i egenskap av bruden/brudgummens föräldrar, och då kan det krävas att de denna dag ikläder sig den rollen och därför lämnar nya partner hemma. I övriga fall så bör gäster kunna hantera att vara på samma plats som sina före detta, de lär ju inte bli placerade nära varandra. Men just brudparets föräldrar är alltså här ett legitimt undantag!

* Om någon respektive till en vän eller släkting betett sig oerhört illa mot brudparet, så att de heller inte i vardagen någonsin skulle få för sig att spendera ens 2 minuter med denne person, så ska man ju heller inte bjuda in denne till sitt bröllop. I dessa fall så lär det ju handla om så allvarliga saker, så att vännen/släktingen inte heller kan vara ovetande om sin partners handlande. Det är inte meningen att brudparet ska behöva känna sig illa till mods på sin egen fest. Men det ska då handla om riktigt allvarliga saker! I andra fall bör man bjuda båda, placera personen långt ifrån sig och titta åt ett annat håll.

Ringar
Enligt svensk tradition ska mannen och kvinnan få varsin slät guldring vid förlovningen och sedan får kvinnan ytterligare en vid vigseln. I förlovningsringarna skriver man in förlovningsdatumet samt partnerns namn. I kvinnans vigselring skrivs sedan vigseldatumet och bådas namn. När mannen gifter sig lägger man till ytterligare ett datum i hans förlovningsring.
Om man vill och det finns plats i ringen kan man lägga till några extra ord efter eget tycke. Några varianter är "Amor vincit omnia" (kärleken övervinner allt), "För evigt", "Av kärlek" eller en liggande 8, som betyder evighet. En annan idé är att skriva in förkortningen på ett vackert bibelord om kärlek, som man även kan låta någon läsa högt vid vigseln.

Vilken av ringarna som kvinnan ska bära ytterst är en smakfråga. Ibland sägs det att vigselringen ska sitta längst in för att vara "närmast hjärtat" eller för att skyddas av förlovningsringen. Andra hävdar att ringarna ska sitta i den ordning man fick dem, alltså förlovningsringen innerst. Båda sätten har historisk anknytning i Sverige och är lika "rätt". Var och en gör alltså som man själv vill.

I en del andra länder får kvinnan en ring med någon form av sten i (ofta diamant) vid förlovningen och sedan växlar paret enkla guldringar vid vigseln, alltså tvärt emot våra seder.

Alternativ till detta finns det gott om. Många män, och deras fruar, tycker idag att det är synd att inte mannen får en ny ring och att det inte "syns" att han är gift. Det går utmärkt att även mannen får en ny ring vid vigseln, men man bör tala om för prästen att man har två ringar så att akten blir rätt. Många väljer idag mönstrade ringar, ringar i vitguld/silver/rött guld och andra väljer att ha stenar i. Ringarna kan idag se ut i stort sett hur som helst.

Betalning då? Enligt tradition betalar mannen kvinnans vigselring (vilket inte hindrar att hon är med och väljer den, eftersom det är hon som ska bära den). När man växlar ringar vid förlovningen (eller om man gör det vid vigseln också) betalar man varandras ringar. Undantaget är om den som friar vill ha ringar med sig när frågan ställs, då får han/hon naturligtvis betala dem själv, vid köpet.

"Save the date"
I England och USA använder man ibland sig av "Save the date-kort" (eller Spara datumet på svenska). Dessa är till för dem som satt en datum för sitt bröllop och är oroliga för att släkt och vänner ska boka in annat den dagen, speciellt om det är ett viktigt datum som nyårsafton, pingstafton eller midsommarafton etc. Om det är flera månader innan så är det inte riktigt rätt att skicka ut inbjudningar, och brudparet kanske heller inte har alla detaljer klara för att kunna skicka inbjudningar. Då är ett Spara-datumet kort utmärkt. Innebörden av ett sådant kort är att man talar om för mottagaren att man senare kommer att få en inbjudan till detta datum och att mera information kommer senare. Mottagaren kan sedan göra som han/hon vill, man ska inte besvara ett sådant kort.

Spara-datumet-kort skickas till de som man vet kommer att inbjudas till bröllop. Om man ber någon att spara ett datum måste man ju verkligen bjuda in dem sedan, så skicka bara till dem ni är säkra på att ni ska bjuda in. Det är inte tvunget att skicka ett sådant kort till alla som sedan kommer att vara med. Många brudpar har ju inte en klar budget från första dagen och kan därför inte besluta om storleken på festen, därför är det naturligt att man inte skickar ett Spara-datumet-kort till alla som man skulle vilja ha med. Det är inget man behöver ta illa upp för.

En formulering på ett Spara-datumet-kort kan vara:

Den 2 September gifter vi oss i Katarina Kyrka, Stockholm.
Vi hoppas verkligen att du vill vara med oss och fira denna dag
och ber dig därför att vika detta datum för oss.
Inbjudan kommer längre fram.

Med vänlig hälsning
Camilla och Erik

Skor
Först och främst ska du kunna gå i skorna. Titta igenom din garderob så får du en vink om vilka skor du bör välja. Har du inte en sko med klack över två cm. är det vansinne att tro att du ska kunna gå naturligt i ett par stilettklackar på bröllopsdagen. Ingen brud är vacker om hon går som en anka nedför altargången... Om du ändå vill ha höga klackar så låna ett par av en vän och gå runt i dem hemma så att du får öva och får en känsla för hur det känns.

Skornas färg är oftast samma som klänningen. En del skor går att färga in så att du kan använda dem flera gånger (fråga i butiken). Väl hemma bör du gå in skorna ordentligt, minst dubbelt så lång tid som du kommer att ha dem på bröllopsdagen!!!

Om du gifter dig under vinterhalvåret eller ska ta kort ute bör du ha ett par extra skor att gå i utomhus så att du inte förstör dina fina. Om du ändå är osäker på om du gått in skorna ordentligt så ta med några plåster att hindra skoskavet med.

Likaså bör brudgummen ha skor som känns bekväma (och är välputsade). Till mannens vanligaste bröllopsklädsel gäller svarta lackskor.

Till sist; glöm inte att ta bort eventuella prislappar på skornas undersida. När ni knäböjer under vigseln i kyrkan så kommer dessa att synas!

Överst på sidan

Tackkort
Brudparet ska tacka dem som uppvaktat dem med anledning av bröllopet. Alla som har gett en blomma, en present eller skickat ett telegram ska få ett tackkort. I Sverige är det vanligast att man skickar tackkort med ett foto i, men det är valfritt, och inte på något sätt etikettmässigt fel att avstå ifrån att skicka med foto. Personer som gratulerat brudparet muntligen eller per telefon räcker det att man tackar muntligen.
Om flera personer lagt ihop till en gåva, men bor på skilda adresser så alla ha varsitt tackkort (alltså inte en gåva= ett tackkort).

Gästerna ska också tacka. De riktar sitt tack till värdparet (vem detta är kan variera) och tackar för den trevliga festen. Själva vigseln tackar man inte för, det anses som en ära att gästen ville vara med på denna.
Den riktigt uppmärksamma gästen ser till att även tacka brudparet.
Vill du läsa mera utförligt om tackkort och vem som tackar vem så kan du göra det här.

Önskelista
En önskelista är alltid bra att upprätta för de gäster som har dålig fantasi eller de brudpar som redan har "allt". Kom bara ihåg att en önskelista är just en önskelista! Ni kan inte räkna med att få allt eller ens något som står på önskelistan och man kan inte kräva att gästerna ska handla något från den. Men de flesta gäster uppskattar att få lite hjälp på traven!

Önskelistan bör skrivas i god tid, innan ni skickar ut inbjudningarna. När gästerna väl får den så kommer de att börja fundera på present och då måste man vara förberedd. Att lägga med en önskelista i inbjudan är inte särskilt lämpligt, det ser ganska ofint ut att börja tala om presenter i samma andetag som man bjuder in gästerna. Många par har idag en egen bröllopshemsida, där de lägger ut information som kan vara "skrymmande" i inbjudan, och där går det ju utmärkt att även skriva en rad om presenter. Det är bättre att bara ha en hemsideadress med i inbjudan.

Lämna önskelistan till den som tar emot svaren på inbjudan, gästerna kommer säkert att fråga denna person om råd. Om det är flera personer som gästerna kan svara till, eller om brudparet själva tar emot svaren, så får ni dela på önskelistan och ge personerna en del var. De kan inte ha likadana listor, då riskerar ni att få dubbletter. Kom ihåg att informera personen som har listan att de måste stryka saker från listan om någon säger att de köpt något!

Se till att skriva upp saker i mycket skiftande prisklasser så att alla kan hitta något som passar dem. Även om det enligt traditionen är saker till hemmet man ska önska sig, så går det bra att frångå detta, så länge ni önskar er saker som båda kan ha glädje av. Önskelistan ska vara gemensam, ni kan inte önska er prylar till ett enskilt fritidsintresse till exempel. Tänk på att skriva fler prylar än ni bjuder gäster, så att inte prylarna i en viss prisklass stryks genast..

På senare tid har många affärer börjat tillhanda hålla egna önskelistor. Då går paret gemensamt till butiken och låter sedan butiken skriva ner vilka av deras varor som paret önskar sig. Gästerna kan sedan komma dit, be att få se Eva och Adams önskelistan och sedan eventuellt köpa något på listan. Affären stryker sedan den saken, så att det inte blir några dubbletter.
Butikskedjor som finns i hela landet har ofta denna tjänst inlagd på sina datorer, så att kunder både i Boden och i Göteborg kan se samma lista. Men även lokala butiker kan säkert hjälpa er att upprätta en önskelista att lämna i butiken, om ni går dit och pratar med dem! Vissa butiker som erbjuder denna tjänst ger också brudparet en gåvocheck på en viss procent av den summa som deras gäster handlar för i butiken. Se till att fråga efter detta om ni lägger en önskelista i någon stor kedja. Vissa butiker har även denna tjänst på sin egen hemsida, så att kunderna själva får gå in hemifrån och stryka vad de handlat eller se vad som finns att välja på.

Information om var man kan hitta önskelistan eller i vilka butiker brudparet finns registrerade är inte rätt att lägga med i inbjudan. Lämna sådan information till den som tar emot inbjudningarna, sprid ut informationen bland era närmaste, till tärnan och marskalken och era föräldrar så att de kan vidarebefodra till den som frågar. Om ni har mycket "extra information" som vägbeskrivning, ösnkelista, övernattningsmöjligheter och annat, så kan ni lägga all sådan information på ett extra papper. Detta papper kan antingen ligga på ett separat blad i inbjudningarna eller skickas ut sedan till de gäster som tackat ja.