Välkommen
![]() |
| Här kan du läsa om de olika rollerna en person kan ha vid ett bröllop och vad som förväntas av dem. Vill du veta mera om de engelska uttrycken hittar du det under "Engelska Seder". |

| Brud
& Brudgum Det finns inte en händelse i världen som får så många människor att vilja lägga sig i. Människor som vanligen inte har en susning om etikettsregler börjar plötsligt mumla om att er bordsplacering kunde göras bättre och så vidare. I dessa lägen gäller det att ni först diskuterar er fram till hur NI vill ha det och sedan håller en stenhård enad front utåt. Stöd varandra i besluten. Som tack för allt stöd och hjälp är det trevligt (men absolut inte nödvändigt) att köpa en liten present till er tärna och marskalk (många ger även något till sin toastmaster, värdpar och brudnäbb). De har ju lagt ner mycket tid, energi och kanske pengar på kläder och annat. Det är alltid uppskattat med ett tack, men detta är som sagt en frivillig gest och inget som är sed/tradition. Era vanliga värd och värdinnepliketer på festen (prata med alla, ringa taxi, presentera folk o.s.v.) är ni befriade ifrån även om det är ni som betalar. Däremot bör brudparet ha utsett några andra att ta över deras värd/värdinneplikter så att brudparet kan ägna sig åt att ha trevligt.Det är gästernas sak att se till att få en pratstund med brudparet, inte tvärt om. Oavsett om ni vill dansa hela natten eller gå tidigt för att njuta av bröllopsnatten är det några saker att tänka på här: Prata igenom INNAN hur länge ni vill stanna och bestäm en tid som båda kan gå med på. Det vore ju tråkigt att börja äktenskapet med ett gräl om vilken tid man ska gå hem... Ta det lugnt med drickat. Naturligtvis ska ni kunna festa men en gravt berusad brud eller brudgum är aldrig vacker och inte så trevlig heller. Dessutom ska ni ju hålla er vakna på bröllopsnatten.. Morgongåva ger enligt traditionen brudgummen till bruden morgonen därpå. Förr var morgongåvan en pensionsförsäkring för bruden för att hon skulle ha något att leva av om mannen dog. För familjer med mycket god ekonomi kunde morgongåvan vara en gård, och för de som inte hade så mycket pengar gav man något annat beständigt som tex. ett smycke. Men morgongåvan handlade alltså om försörjning och inte betalning för oskuld! Idag ger vi morgongåva mest av tradition, kärlek och för att et är roligt att ge presenter. Dessutom får ofta brudgummen också en morgongåva numera. Vanliga gåvor är smycken, klockor eller någon form av upplevelser. Väl
hemma efter bröllopsresan ska det skickas tackkort till alla som
gratulerat med present, blommor eller telegram. Allra trevligast är
det med handskrivna, personliga formuleringar. Brudparet ska tacka för
uppvaktningen (presenterna etc.) och gästerna ska tacka för
att de fick vara med. Tackkorten bör skickas så fort som möjligt,
helst inom några månader och efter ett halvår bör
man skämmas om de inte lagts på lådan.. |
|
|
| Marskalk
/
Best Man Marskalk är det svenska namnet för vad som i England och USA kallas Groomsmen. "Hedersmarskalken" kallas där för "Bestman" och eftersom vi inte har något speciellt namn för denne marskalk har vi i Sverige tagit Bestman till oss. (Hedersmarskalk är inget ord som finns egentligen, vi säger marskalk oavsett om det är en eller flera. Eftersom detta kan skapa viss förvirring använder jag mig av låneordet bestman för att beskriva marskalken om han är ensam eller den marskalk som har huvuduppdraget om det finns flera). Skillnaden är att en vanlig marskalk bara har uppgifter i kyrkan och kan eventuellt assistera bestmannen till exempel när det är dags att planera svensexan. Man kan alltså ha hur många marskalkar (groomsmen) man vill, men man bör ändå ge huvudansvaret till någon (bestman). Vanligen har man lika många tärnor och marskalkar. Dessa går tillsammans i par uppför altargången, oftast efter brudparet (svensk sed) och ibland innan brudparet/bruden och hennes far (anglosaxisk sed). Både tärnor och marskalkar ska enligt seden vara singlar, eller åtminstone inte förlovade/gifta eftersom det sägs att man inte ska gå uppför altargången med någon annan än sin tilltänkta/sin partner. Det finns två sätt att komma runt detta: Antingen utser man ett par till marskalk och tärna och låter dem gå tillsammans. Eller så utser man vem man vill men låter dem gå en och en, alternativt låter dem sitta på första bänk och stiga fram när brudparet kommit dit. Marskalkar går uppför altargången på samma sida som brudgummen, tärnor går på samma sida (vänster) som bruden. Bestmannen ansvarar ofta för ringen eller ringarna i kyrkan och ger dem till brudgummen när de ska välsignas, men brudgummen kan lika gärna ta hand om ringarna själv. Bestamannen håller i svensexan, men kan naturligtvis ta hjälp av andra marskalkar/vänner. Mer om att ordna svensexa kan du läsa här. Det är också bestmannens ansvar att brudgummen har trevligt och kommer hem ordentligt därifrån. Under planeringstiden och under bröllopsdagen ska bestmannen (och även övriga marskalkar) vara ett stöd för brudgummen både praktiskt och känslomässigt. Det är mycket nervöst en sådan dag.. Ofta ska bestmannen ordna transport åt sig och brudgummen till kyrkan (och eventuella ärenden innan som frisör och floristen), åt brudparet och övriga brudföljet mellan kyrka och fest och åt brudparet från festen till nattbostaden. Detta kan dock variera, fråga brudparet hur de vill ha det. Bestmannens kläder ska enligt etiketten vara samma som för övriga gäster, men idag brukar brudparen vilja att bestmannen och övriga marskalkar klär sig som brudgummen. Kläderna hyrs oftast och kostar då kanske inte så mycket. Bestman räknas som ett hedersuppdrag och därför menar man ofta att bestmannen betalar för sina egna kläder och övrig utstyrsel. Detta är dock lite olika från gång till gång, prata med brudparet. En corsage hör också till, men det brukar brudparet stå för. Du är inte tvungen att hålla tal på festen, men det uppskattas om du gör det.
|
|
|
| Maid
of honour/tärna I Sverige säger vi Hederstärna (motsvarigheten till bestman) och tärna för de övriga (har man bara en tärna brukar det lite slarvigt bli tärna kort och gott). I USA säger man Maid of honour och bridesmaids. Är hederstärnan gift kallas hon för Matron of honour i USA. Något motsvarande namn har vi inte i Sverige, men Hedersdam är passande. Liksom för marskalkar sägs det att man inte ska gå uppför altargången med någon annan än sin tilltänkta, om man inte är singel förstås. Därför brukar man säga att tärnorna ska vara singlar (eller åtminstone ogifta). Om tärnan inte är singel och inte kan gå med sin vanliga partner (om hennes man är marskalk fungerar det ju) så kan hon antingen gå ensam uppför altargången eller vänta där framme. Hederstärnan (härefter tärnan) ska ansvara för möhippan. Mera om det uppdraget kan du läsa här. Under förberedelserna ska hon stötta bruden genom att lyssna och vara smakråd. På bröllopsdagen följer hon med bruden och hjälper henne att göra sig iordning. Ta gärna med något ätbart till dig och bruden, det behövs under en lång dag! Ta gärna lite kort så ni kan minnas er förmiddag. Du ansvarar också för er transport under dagen tills ni kommer till kyrkan. Angående tärnans kläder, frisyr, makeup och skor brukar hon få stå för detta själv, eftersom tärna räknas som ett hedersuppdrag. En del brudpar betalar en del, andra allt och en del inget. Det är tärnans skyldighet egentligen men en bra regel är att ju mera åsikter bruden har om tärnans utstyrsel, destu mera bör hon betala. (Tärnans bukett betalar däremot alltid brudparet.) Tärnorna brukar ha likadana klänningar, eller åtminstone samma färg. Dock inte svart eller vitt då det ena signalerar sorg och det andra är brudens färg. Tärnornas kläder ska egentligen vara på samma nivå som ävriga gästers. Men om man frångår denna regel för marskalkarna (och klär dem likadant som brudgummen) så bör tärnornas klädsel anpassas till marskalkarnas. Det är
bra om man diskuterar kostnaderna och vilka förväntningar som
finns på tärnan så tidigt som möjligt. Känner
man att det blir för dyrt eller för stort ansvar svarar man
nej och tackar för att man blev tillfrågad. Det är bättre
att säga ifrån tidigt än att motvilligt tacka ja och göra
ett dåligt jobb. Enligt konstens alla regler ska du också hålla tal under middagen.
|
|
|
| Värd
& värdinna Vanligen är det automatiskt brudens far och mor som blir värd och värdinna denna dag, eftersom de enligt sed är de som betalar bröllopet. Idag kan ju familjeförhållanderna vara nog så komplicerade, brudparets båda föräldrarpar kanske är med och betalar eller brudpartet står för hela kostnaden själva. Brudparet utser då ett eget värdpar, några de tycker passar, antingen ett "par" eller en man och en kvinna som känner varandra på något annat sätt. De blir då en slags "vicevärdar". Tanken med att ha ett värdpar är ganska luddig för en del, och många undrar vad det ska vara bra för att ha ett värdpar. Men tänk på hur det brukar fungera när du själv har fest hemma! Någon måste ta emot och ta hand om gästerna, se till att maten kommer fram, att det spelas musik och att folk har någonstans att sitta. Någon måste lösa problem som att ge vägbeskrivningar i sista minuten, visa var toan finns eller meddela att det behövs en extra laktosfri förrätt. Inte kan du bara sätta dig på rumpan och strunta i allt när du har fest hemma? Varför tror du då att du ska kunna göra det på ditt bröllop? De flesta brudpar vill inte behöva gå omkring med pengar på sig för att betala musiker och kökspersonal. De vill inte behöva springa ut och in i köket för att meddela att middagen måste bli lite försenad. De har inte tid med att ta emot musiker eller hålla koll på att det behövs nytt toapapper och lösa det. De vill, och förväntas, vara hedersgäster som bara roar sig. Därför måste någon annan sköta allt praktiskt, och toastmastern kan inte göra det. Han ska presentera tal och kan inte springa från matbordet i tio minuter för att ringa till konditoriet som glömt att åka ut med tårtan! Värdparets namn, adress och telefonnummer skrivs ibland ut på inbjudningarna om det är till dem gästerna förväntas besvara inbjudan. Värdparet kan också få besvara gästernas alla frågor inför bröllopet och på själva dagen. Er uppgift är nu att göra det trevligt och enkelt för alla gäster. Ta reda på vilken klädsel som gäller, vägbeskrivning till kyrka och mottagning, lämpliga presenter,vilken mat som kommer att serveras ifall att någon är allergiker (i såfall måste ni se till att det ordnas ett alternativ till denne gäst) och allt annat som någon kan tänkas fråga om. På bröllopsdagen bör ni vara på plats vid kyrkan i mycket god tid för att välkomna gästerna och eventuellt visa dem var de ska sitta, om det inte finnas särskilda kyrkomarskalkar som gör detta. Det kan också vara en god idé att dela ut risgryn eller konfetti till gästerna när de anländer, som de kan kasta på brudparet efter vigseln. När vigseln är över måste ni snarast möjligt ta er till mottagningen för att ta emot gästerna. Ingen ska behöva anlända till en tom mottagning. Där ska ni hjälpa gästerna till rätta, visa var de kan hänga av sig ytterkläder och bjuda på en välkomstdrink tills brudparet kommer. Om brudparet ska fotograferas efter vigseln är det bra om ni har förberett någon aktivitet för det väntande gästerna. Ni kan eventuellt ansvara för flera "lekar" eller sånger under kvällen, men vem som har ansvaret för sådant bör ni diskutera i förväg ihop med toastmastern och brudparet. När ni satt er till bords ska värden hälsa välkommen och utbringa den första skålen för brudparet (det kan också göras vid välkomstdrinken när brudparet anlänt om man så vill). Glöm inte att presentera kvällen toastmaster om det finns en sådan. Därefter ska ni börja tänka på ert bordsskick, eftersom de som inte är så säkra kommer att se på er hur ni gör. Regeln säger också att man inte ska börja äta förrän värdparet gör det - vilket gäller varje rätt för sig. När ni kan börja äta beror på hur många gäster det är och om maten riskerar att bli dålig (kallna/smälta) om man väntar för länge. Mitt råd är att vänta så länge som möjligt, sträva efter att alla ska äta tillsammans. Vänta åtminstone tills hela ert bord har fått mat eller kanske 15-20 gäster. Mannen som har värdinnan till bordet ska sedan tacka för maten. Är brudens föräldrar värdpar blir detta brudgummens fars uppgift (eftersom han eligt tradition sitter med brudens mor). Ofta tar han tacktalet oavsett vem som är värdinna, men det behöver inte ni som värdpar hålla reda på. Glöm inte att gästerna behöver informeras om vad som ska hända härnäst tex. "Om 15 minuter får vi kaffe i nästa rum". Men sådana informationer brukar värdparet låta toastmastern framföra, det är hans/hennes uppgift. Var glada och bjud på er själva och få gästerna att trivas. Ni är lite av en allt-i-allo som ska se till att alltingen flyter bra under kvällen, så bered er på det mesta. Ni ska verka utan att höras så om något ska sägas högt så be toastmastern om det. Vid presentöppningen
kan det vara bra om ni hjälper till med att ta bort papper och kartonger,
samt att anteckna vem som gav vad. Glöm inte att beväpna er
med sax, penna och papper! |
|
|
| Kyrkomarskalk Kyrkomarskalkar ska vara på plast i god tid i kyrkan för att hälsa gästerna välkomna, visa gästerna var de ska sitta, dela ut program och psalmböcker, visa var man kan hänga av sig ytterkläder och kanske även dela ut ris att kasta på brudparet. Enligt etiketten ska marskalkar ha samma klädsel som övriga gäster, och om kyrkomarskalkarna inte samtidigt är marskalkar, så finns det ingen anledning att frångå detta. Kyrkomarskalkarnas uppgifter tar ju slut när alla lämnat kyrkan. Om inga kyrkomarskalkar
finns tar värdparet hand om deras uppgifter. Kyrkomarskalkarna lämnar
lämpligen kyrkan sist för att vara säkra på att alla
fick skjuts till mottagningen och att ingen glömt något i kyrkan
(värdparet måste naturligtvis åka genast även om
det inte finns kyrkomarskalkar). |
|
|
| Brudnäbb Brudnäbben (gruppnamnet) kallas ett eller flera barn som går före brudparet/bruden och hennes far in i kyrkan. (Det heter alltså inte en brudnäbb och flera brudbäbbar). De kan vara allt mellan 1 till 4 stycken och bör vara mellan 3 och 10 år. Pojkar eller flickor går lika bra. Brudnäbben har på sig finkläder av lämplig sort (vilka deras föräldrar betalar, såvida inte brudparet har några extrema krav) och går före brudparet in och ut ur kyrkan. Ibland kan de få extra uppgifter som att hålla ringen eller hålla brudbuketten (om det inte finns någon bestman eller tärna) eller kan de strö rosenbland framför brudparet. Det kan vara jobbigt för små att stå under en hel vigsel. Därför bör man reservera plats för dem på första bänk med någon de tycker om (förälder eller mor/far-.förälder). |
|
|
| Toastmaster/toastmadam Det är bra om du tar reda på om dessa ska hålla tal och gärna talar om för dem när de får göra det så att de är lite förberedda. När gästerna anländer till mottagningen kan du gärna gå runt och presentera dig, och tala om att du är kvällens toastmaster så att alla vet vem du är och har en chans att anmäla sitt tal till dig. Räkna med att det kommer att dyka upp några oförberedda tal en sådan här dag när många blir lite "nostalgiska". Presentera dig också för kökspersonalen så att de kan hitta dig om varmrätten blir några minuter försenad (så att du kan lägga in ett extra tal där). Innan du
presenterar en talare, se dig om i lokalen så att du är säker
på att personen är närvarande. Risken finns att talaren
(trots att han/hon inte borde) har lämnat bordet en stund för
att gå på toa, röka, ringa hem till barnvakten eller
i värsta fall lämnade rummet på grund av plötslig
sjukdom. Det är inte roligt för någon om du skulle presentera
en talare, och sedan får se att talaren är borta. Planera också
för att en sådan situation kan uppstå, så att du
vet hur du ska göra om den tal du planerat in plötsligt inte
går att ta just då. Om det spelas bakgrundsmusik på någon form av anläggning under middagen så se till att du har fjärrkontrollen, och når att sänka volymen, när det är dags för dig atts äga något. Det är bra med lugn musik under middagen, men när någon ska hålla tal bör det vara helt tyst. Vid större middagar bör du och brudparet fundera över om det kan behövas en mikrofon till dig, som du kan överlämna till talarna, så att alla hör. Ibland finns det en del telegram att läsa upp, några riktiga från gäster som inte kunde komma, och några "fejkade" med lite humoristiska inslag. Dessa kan passa bra att läsas i samband med efterrätten. Försök sträva efter att talen ska vara avklarade innan desserten är uppäten. När alla ätit klart har man vanligtvis suttit länge och vill hellre sträcka på sig än höra fler tal. I samband med telegrammen ska du traditionellt också utbringa en skål för de vänner som inte kunda vara med ("absent friends"). Om det skulle
bli oerhört mycket tal kan du behöva säga stopp. Du bör
då veta att de närmsta släktingarna har förtur att
tala och vänner kommer senare. Vilka fler uppgifter du kan bli tilldelad
varierar från bröllop till bröllop. Exempelvis kanske
du får leda lekar och sånger, men detta ingår egentligen
inte i dina uppgifter. Diskutera med värdfolket och brudparet i förväg
om det är något mera du ska ta hand om. |
|
|
| Förälder Om du håller tal så berätta inga historier om hur gullig Lasse var när han var liten, eller säg något om Lisas före detta pojkvänner, det är bara pinsamt. Även om ni är skilda bör ni kunna hålla god min en dag, för era barns skull. Bråka inte, hota inte med att stanna hemma om den andre kommer och sura inte över om du tycker att du fick fel bordsplacering. Försök vara glad för ditt barn och prata inte om hur onödigt dyrt bröllop är eller den senaste skilsmässo-statistiken.. Det finns inga riktlinjer för hur föräldrarna ska vara klädda, de ska följa samma klädkod som övriga gäster! |
|
|
| Talare Det första du ska tänka på är att du inte ska hålla fler än ett tal, oavsett hur rörd av stämningen/alkoholpåverkad du blir. Du har en möjlighet att hålla ett tal, punkt slut. (Undantaget om du är både värd och brudens far). För det andra; börja inte med att säga att du inte är en talare. Om så är fallet kommer gästerna att märka det ändå (om du ändå känner dig tvingad att ursäkta dig så försök att variera starten med till exempel " Det är inte så ofta jag håller tal, men på en dag som denna vill jag ändå säga några ord..."). Den första meningen är den avgörande för hela talet. Precis som en författare måste du se till att fånga åhörarnas intresse från första stund. Inled med något oväntat, gå direkt på den historia du vill berätta! Lär dig de första meningarna (och de sista) utantill så gör det inget om du har med dig en lapp. För det tredje; förbered dig noga innan. Träna hemma, skriv gärna ner talet så att du kan omarbeta det och träna. Det är väldigt få av oss som har förmågan att hålla ett perfekt tal utan någon som helst förberedelse. För det fjärde; berätta inte några pinsamheter ur barndomen eller tonåren. Brudparet vill inte höra om sina tabbar eller gamla förälskelser denna dag. Innehållet ska vara interessant för alla, inte vara något internt skämt som bara du och brudparet känner till. För det femte; försök att vara kort och koncis. När man väl står där tar det ändå mycket längre tid än man trodde. Efter tio minuter är inget tal interessant, oavsett innehåll. Satsa på att talet ska ta max tre minuter om du läser innantill. Prova hemma!! (Tre minuter låter som väldigt kort tid, men faktum är att du hinner säga väldigt mycket på den tiden. Testa att läsa högt ur en bok får du se. Dessutom brukar de flesta prata fortare än vanligt när de ska hålla tal.) För det sjätte, tänk på vilka du ska tala inför. Gör en lista över ämnen du inte bör ta upp och saker som kan vara svåra att förstå. T.ex. skämta inte om Göran Persson om hela brudens släkt är djupt rotade socialdemokrater och tala inte om "green" och "birdie" när det bara är du och brudgummen som spelar golf av de 70 bröllopsgästerna. Sist men
inte minst; ta kontakt med toastmastern senast innan middagen och berätta
att du vill hålla tal, hur länge du tänker hålla
på och vad talet handlar om, så att han kan planera in dig
på ett lämpligt ställe under middagen. Toastmastern kommer
sedan att presentera dig så att du vet när det är din
tur! |
|
|